Rapport från plenum i Östersund 31 maj – 2 juni 2016

Sametingets plenum har haft möte i Östersund 31 maj – 2 juni 2016. Här kommer en rapport och några kommentarer kring några ärenden som behandlades där samt rapport från två presentationer som ägde rum måndagen den 31 maj.

 

Sametingsvalet; En jämförande studie av valen till Sametingen i Sverige och Norge 2013

Under partiöverläggningarna på måndag den 31 maj presenterade Ulf Mörkenstam forskningsprojektet; Sametingsvalet; En jämförande studie av valen till Sametingen i Sverige och Norge 2013.

 

Det var en intressant föreläsning där man fick ta del av vilka kategorier av väljare som sympatiserade med de olika partierna.

 

Tyvärr fanns det inga uppgifter på vilka grupper som sympatiserar med Álbmut på grund av att partiet är så litet att uppgifterna inte är statistiskt säkerställda och av det skälet inte kom med i redovisningen.

 

Nu har jag haft kontakt med Ulf Mörkenstam om att han skickar siffrorna om partiet så snart sammanställningen är klar. Dessa kommer även ut i bokform under hösten.

 

Även om siffrorna inte är statistiskt säkerställda kan det vara intressant att ta del av dem. Jag återkommer till detta när jag fått tillgång till mer information.

 

Framtida samepolitik

Den andra föreläsningen på eftermiddagen var Eivind Torps rapport om framtidens samepolitik. Han presenterade några principfrågor som han ansåg viktiga och som Sametinget bör ställa sig bakom för att kunna fortsätta utveckla samepolitiken.

 

En av principerna var att dela upp rättigheterna i tre kategorier med rennäringen som den grupp som skulle ha tillgång till alla rättigheter och sedan de två andra i fallande skala.

 

Eftersom renskötselrätten är en civilrättslig bördsrätt finns det inte någon som har mandat att inskränka den varken samer själva eller staten. Den kategoriseringen av rättigheter borde i stället falla under hur man förvaltar, hanterar och fördelar resurser, vilket jag också påtalade.

 

De argument han använde var att man inte kunde nå ända fram med att förändra ett helt system utan att detta sannolikt skulle förkastas av Riksdagen. Man fick i stället satsa på att få tillgång till delar av renskötselrätten i form av avgiftsfritt jakt och fiske. Närmast är då ett tillägg i § 5 Rennäringsförordningen.

 

Ändringar och tillägg i Rennäringsförordningen beslutas av Regeringen som är det organ under Riksdagen som har befogenhet att besluta om föreskrifter kring t.ex. jakt och fiske.

 

I Rennäringsförordningens § 5 regleras att rätt till jakt och fiske skall upplåtas avgiftsfritt till fiskesamer och fjällägenhetsinnehavare. Om det blir ett tillägg i § 5 som innebär avgiftsfri upplåtelse av jakt och fiske till samer utan medlemskap i sameby skulle det stanna vid en penningfråga. Man slipper avgift men ansökningstvånget kvarstår.

 

Vad kommer att hända om eller när Girjasdomen vinner laga kraft i HD och § 5 Rennäringsförordningen inte längre ska tillämpas? Hur går det då med avgiftsfritt jakt och fiske? 2

 

De är frågor man bör analysera innan man fattar beslut.

 

Ett exempel på varför det i stället är viktigt att ha en enhetlig och samordnad lagstiftning, är samiska näringar. Det kan vara fråga om jakt, fiske, näverslöjd, rotslöjd, träslöjd, mjukslöjd etc. Dessutom projekt som restaurering av visten, kåtor, bodar, renvallar, stigar etc.

 

Det finns sannolikt många samer i fjälldalarna och i övriga landet som inte är medlemmar i sameby men som kan vara intresserade att driva samiska näringar, men för att driva dessa verksamheter behöver samer ha tillgång till och kunna använda den samiska rättens (lapprättens) resurser.

 

Dagens föråldrade lagstiftning tillåter endast nyttjanderättshavarna (samebymedlemmarna) att driva näringar inom ramen för den rätten.

 

Enligt Grundlagens formuleringar med åtföljande åsiktsförklaring är samer ett folkrättsligt erkänt folk och ska följaktligen betraktas och behandlas som en enhet.

 

Med tanke på detta är det viktigt och nödvändigt att Sametinget arbetar för att ändra en föråldrad lagstiftning i utbyte till en lag som är enhetlig och samordnad så att varje enskild same ges samma möjlighet att driva näringar inom ramen för just den samiska rätten.

 

Kulturpolitisk handlingsplan

Kultur politiska handlingsplanen antogs efter lång debatt och många tilläggs- och ändringsförslag. Det gick så långt att man bildade en arbetsgrupp bestående av partiledarna för att arbeta ihop ett förslag med utgångspunkt från alla de förslag på tillägg- och ändringar som inkommit.

 

När viljan finns så finns också möjligheterna. Det gjorde det denna gång för vi lyckades ta fram ett förslag som alla var relativt nöjda med och kunde på så sätt fastställa kulturpolitiska handlingsplanen.

 

Språkpolitisk handlingsplan

Språkpolitiska handlingsplanen fastställdes utan debatt.

 

Parlamentsbyggnaden

En annan fråga som det blev debatt kring var Parlamentsbyggnaden. Arbetet med byggnaden med placeringsorten Kiruna har skett under mycket lång tid och med många turer kring tomtalternativ. Detta på grund av att man hittat brytvärdig malm under tidigare föreslagna tomtplatser.

 

Nya aktörer med erbjudande om placeringsort och finansieringsalternativ har kommit upp på banan. Bland annat Jokkmokk har kommit med ett seriöst förslag på placering och även privat finansierings alternativ.

 

Parlamentsbyggnaden och dess finansiering är en angelägenhet mellan samer och svenska staten. Det är staten via fastighetsverket som ska äga fastigheten. Skulle parlamentet komma till genom privat finansiering skull symbolvärdet också minska. Det är inte något godtagbart alternativ.

 

Men, om alla aktörer hade staten som finansiär skulle det vara intressantare att ta del av varje aktörs för- och nackdelar beträffande placeringsort för Sametingets parlamentsbyggnad.

 

Beslutet blev att ”fortsätta utreda alternativ till Kiruna som ort för placering av parlamentsbyggnaden” och ”redovisa resultatet till nästa plenum” samt att ”avgörande beslut i pågående process med aktuell tomt i Kiruna inväntar nästa plenum”.

 

Val av ordförande till Nämnden för Sameskolstyrelsen

Börje Allas blev avsatt som ordförande för Nämnden för Sameskolstyrelsen vid plenum i Gällivare i februari 2016.

 

Sedan dess har skolstyrelsen erhållit ett tillskott på 6 miljoner kronor via statens vårbudget för att täcka ett underskott på ungefär lika mycket. Staten har tydligen accepterat de argument som framförts. Dessutom är styrelsen helt enig i sin uppfattning att Börje Allas ska väljas som ordförande.

 

Sametingets valberedning beslutade att föreslå Börje Allas till ny ordförande för skolstyrelsen. Mot detta beslut reserverade sig Christina Åhren. När valärendet öppnades upp kom en begäran om ett extra valärende där den förtroendevalde ledamoten från Min Geaidnu skulle fråntas sitt uppdrag och ersättas med en annan person vilken dessutom var villig att ställa upp som mot kandidat till ordförande posten.

 

Extra ärenden får man ta upp under den stående § ”Eventuella extra ärenden” vilket man inte gjorde i det här fallet. Därför avvisade presidiet begäran om extra valärende och den ende kandidaten till ordförandeposten var Börje Allas.

 

Efter sluten omröstning vann Börje Allas med siffrorna 12 för 11 mot 3 ogiltiga och 4 blanka.

 

Slutsatser

Vad som är betecknande för plenumsmötena på senare tid är att det tenderar att bli fler och fler bordlagda ärenden som ska behandlas.

 

De nya ärenden som behandlades av plenum denna gång var tre motioner, styrelsen och nämndernas redovisning till plenum, valärenden samt anmälan av motioner. Resten var bordlagda ärenden.

 

Sametinget gjorde även ett uttalande som jag tycker var bra och relevant. Det var att ”Sametinget fördömer den accelererande exploateringen av land och vatten och naturresurser inom Sápmi” Detta uttalande kom till efter invigningen av en vindkraftspark med 186 aggregat i Björkhöjden, Ögonfägnaden, Mörttjärnberg och Stamåsen inom Jingevarie samebys vinterbetesmarker. Uttalandet går att läsa på Sametingets hemsida.

 

När det gäller framtida samepolitik har ju Eivind Torp presenterat vissa principer som Sametinget bör ställa sig bakom. Bland annat som han uttryckte det att indela renskötselrätten i tre kategorier med varierande grad av rättigheter. Den nu rådande kategoriseringen av samer härstammar från 1928 års renbeteslag.

 

Vid den tiden fanns inte folkrätten, den utvecklades först efter andra världskriget slut 1945. Inte heller fanns de båda MR konventionerna som kom 1966 med deras artikel 1 som reglerar folket samernas rätt till självbestämmande och rätt till land, vatten och resurser. ILO 169 kom 1989, Urfolksdeklarationen från 2007 och senast Urfolksresolutionen från 2014.

 

Förutom renskötselrätten reglerar dessa rättsinstrument samisk rätt i dag. Att dela upp samer i ytterligare en kategori för att få tillgång till avgiftsfritt jakt och fiske, men där ansökningstvånget kvarstår är att stanna kvar i forntid och är enligt min mening inte rätt väg att gå.

 

Vad som i stället behövs är en enhetlig och samordnad lagstiftning där varje samisk individ har sin berättigade plats på banan och att man på så sätt har självklar rätt till jakt och fiske allt efter intresse och behov.

 

/Lars-Paul