2018-10-05

 

Inför den nya mandatperioden för Sveriges Riksdag 2018–2022

 

Inför den nya mandatperioden för Sveriges Riksdag och när vi ännu inte vet hur den nya Regeringen ser ut som ska styra Sverige under de kommande fyra (4) åren är det några frågor jag har och vill belysa.   

 

Först bör man fastställa – vad står begreppet samer egentligen för ­­– är de ett fysiskt eller symboliskt folk?

 

Det första är om man väljer att betrakta samer som ett symboliskt folk med indirekt syftning på en fysisk näring – rennäringen – och använder detta som förstärkningsattribut som man vid olika tillfällen och behov kan hänvisa till när man t.ex. vill ge mera tyngd åt argumenten för att få sina krav tillgodosedda.

 

Man kan fråga sig om detta är att dra fördel av en odemokratisk situation. Dock ligger man kvar på ruta ett och inga förändringar som skulle öppna upp för att driva en mer helhetsbaserad samepolitik finns.

 

Det andra är om man kommer fram till att samer är ett fysiskt folk. Då är det viktigt att man har detta begrepp som utgångspunkt vid dialog med staten. Detta skulle också få till följd att man kan likna dialogen mellan Sametinget och Staten med vedertagen utrikespolitik – det vill säga att det är Sametinget som för det fysiska samefolkets talan.

 

Europarådets ministerkommitté har kritiserat Sverige för deras same- och minoritetspolitik och bland annat uppmanat till att öka möjligheterna för samer att delta i processer när beslut fattas som påverkar traditionella områden.

 

Minoritetspolitiken är baserad på Europakonventionen om nationella minoriteter och regleras i Lag (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk. I den lagen är samer en minoritet och ett fysiskt urfolk som dessutom ses som en enhet utan åtskillnad av något slag.

 

Ett exempel på symboldebatten är när man talar om att minoriteten samer, tillika urfolk, ska ges större inflytande över markfrågor som särskilt berör dem. Vad som inte framkommer är att det är – odemokratisk – när övervägande delen samer är förhindrade att tillämpa sin rätt på grund av svensk lagstiftning, rennäringslagen, trots att lagen om nationella minoriteter säger något annat.

 

Man använder begreppet folk i debatten när det egentligen är en fysisk näring som åsyftas. Det är ingen som direkt slår fast att en ändring av lagstiftning krävs för att varje enskild same, tillhörande minoriteten, ska ges möjligheter att tillämpa sin bördsrätt.

 

Enligt uppgift lär Sametingets styrelse ta med sig detta och påtala ministerkommitténs kritik mot Sverige när de träffar den nya regeringen.

 

Det är att hoppas att de också tar med sig innebörden i lagen om nationella minoriteter som säger att samer är en minoritet men också ett fysiskt urfolk och en enhet. Detta är viktigt att ha i minnet vid samtalen med svenska staten.

 

Att samer är ett fysiskt folk – som ska ha lika möjligheter att tillämpa sin bördsrätt – är ett kännetecken och en förutsättning för att kunna driva en effektiv samepolitik i vilken rennäringspolitiken är en del.

 

Finns det kreativitet och nytänkande – och förmåga att se helheten och alla delars samband med den – hos dem som för tillfället har ansvar för samepolitiken kan detta vara en ny strategi och ett tillfälle till nystart på relationerna mellan Sametinget och Staten.

 

Sametingspartiet Álbmut

/Lars-Paul Kroik